Tranströmer ( ja, jag är en tönt)
Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. De besöket glöms och livet fortsätter. men kostymen sys i det tysta
Tiden är ingen rakstäcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegenoch rösterna. Kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan.
Två sanningar närmar sig varandra, en kommer innifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.
Nobelpriset förtjänar han
Kommentarer
Trackback